tack å hej!

Jag har bestämt mig för att ta en paus. På obestämd tid. Det är kul att skriva, det är kul att blogga. Dela med sig av knasigheter. Men tiden räcker inte till.

Och sen är det ju våren.

Ha det så gott, så länge. Vi ses ju, IRL.

man skulle väl kunna säga att jag har snöat in

Så mycket musik. Så lite tid.

http://www.youtube.com/watch?v=YYQWlRiXQKU&feature=related

Musik är nåt alldeles eget. Nåt alldeles extra. Nåt alldeles magiskt. Vackert fint och levande. Det är i såna här tillfällen jag önskar att jag hade förmågan att precis beskriva det som känns inuti. Hur man blir alldeles varm och pirrig, men också sorgsen. Liksom på samma gång? Upprymd och lätt, och samtidigt får man en tyngd i bröstet. Jag vet inte ens hur det är möjligt? Förstår ni?

Egentligen har jag slutat att fylla år. Men om jag inte hade det. Hade musik från den är tjejen vart nåt...

Sen vet jag att det är en annan favorittjej som har ett skivsläpp i maj. Som jag ser så grymt fram emot. Då ska volymen höjas. Och fler känslor att förklara.

www.idamoller.blogspot.com

Mer musik åt folket.

men åh, en till...

http://www.youtube.com/watch?v=_mQUzpKKH18&feature=related

jag som inte riktigt har tid att sitta här. Det får bli en timme till. Jag är ju vuxen, bestämmer själv när jag ska sova. Och inte.

hon är allt jag inte är

är hon inte alldeles bedårande?

vad jag sysslat med den senaste timmen..

medan resten av familjen, samt vår "faddertonåring", trängts i tvspelsrummet och sett på Smurfarna...

Jag har lyssnat på den här. 15679646416876167964164 gånger..... aah... jag får sån obeskrivlig lust att bara öppna munnen på vid gavel och sjunga det högsta jag kan! From the top of my lungs... i detta ögonblick är det det absolut bästa jag hört. Vissa dagar är det här med lycka och glädje inte speciellt svårt.


http://www.youtube.com/watch?v=L-bxuRKbFLk

ja, i vanlig ordning är jag sen på bollen. Men det gör inte låten ett dugg sämre.

http://www.underbaraclaras.com/clara-reflekterar/hjarntvatt/

Så har hon gjort det igen. Underbara Clara har skrivit ett inlägg som får vågorna att gå högt i kommentarsfältet.

Som sagt, man behöver inte hålla med henne i allt. Det gör inte ens jag. MEN jag tycker hon är duktig på att sätta ord på sina tankar och förenkla det så att alla förstår hur hon menar.

Och det uppskattas av en mindre beläst människa som jag.

och jag skulle dessutom

tycka att instruktionsböcker och tekniska saker var en utmaning. Inte ännu en anledning till grå hår.
Men som synes saknas kortet på vår snygga, kvalitativa belysning. Ni får helt enkelt bara tro mig.

när vi flyttade...

...skulle vi få större ytor. Varje sak skulle ha sin plats och inte behöva flyttas runt eller ligga och drälla.

Vi skulle satsa på belysningen. Bra kvalitet. Snyggt.
Vi skulle träda in i kanelbullens förlovade land. Stora mysiga the-koppar, mjuka, varma, nybakade kanelbullar med pärlsocker.
Lämna kladdkaketräsket. I det nya huset skulle det dofta bullar.

Vi skulle ha möbler, vackra att se på. Funktionella. En ren och minimalistiskt, estetisk hall.

I det stora luftiga köket fanns långa köksbänkar att ställa fruktfat, som alltid skulle digna av nyttiga frukter och vackra kokböcker.

Vi skulle ägna tid åt matlagning, göra hemlagad lasagne. Inte längre göra köttfärssås och paniksnabbmakaroner.

Precis.Så.

Men på nåt konstigt vis trivs jag rätt bra ändå. Tror. Jag.

läsvärt

som till exempel det här inlägget av Underbara Clara, som jag tycker är bra skrivet. Nej, men måste inte hålla med om allt hon skriver.

Men hon uttrycker sig väl. Tycker jag. Och är lite avundsjuk.

http://www.underbaraclaras.com/clara-ryter-ifran/sila-mygg-och-svalja-kameler/

kan själv!

Nu är den här. Tiden. Tiden då man har två små, som båda "kan själv"....

Det är både härligt och fruktansvärt enerverande, på samma gång.

Här kan vi ta stora lillasysters mjölk och kjol, alldeles själv. Han är trygg i sin manlighet.
Han kan också hälla upp müsli. Ett nyöppnat paket, spritt över både bord och golv. Han är effektiv, för att vara så liten.

Så var vår måndagkväll. Helt underbar.