Tacksamheten

Ibland måste man bara bestämma sig. Liksom bestämma sig för hur man vill ha det. Och hålla fast vid det.

Det är inte svårt att hitta grejor att gnälla över, om man vill. Grus i skon, klockan som ringer för tidigt, deodoranten som inte luktar fräscht längre, smutsiga strumpor på golvet, tvätt som legat blöt för länge, tvätt som inte vikt sig själv, diskho som luktar kadaver, andedräkt som luktar samma, gula tänder, grå hår, pormaskar, läxor som glömts, träningsväskor som inte plockats upp, bröst som hänger en våning för långt ner, gropar i låren, för lite egentid, avsaknad av mat-ro...
Ni hajar. Lite så håller alla på, tror jag.

Alltihop är ju sant, men är det det jag vill fokusera på? Eller kan jag bestämma mig för att fokusera på andra saker som också är sanna?

Uppenbara saker som fyra barn, de allra bästa i hela världen. Jag har fått uppleva den berusande känslan av att lukta på nyfött barn fyra gånger.
Vi har kläder. Skor på fötterna och en säng att sova i. Tak över huvudet, sånt man tar för givet...rätt att uttrycka sig, rösta..
Och idag har mina ben tagit mig runt på en liten runda i härlig höstluft. Den femte, sjätte kilometern var magisk. Så tacksam för att kroppen vill dra runt på mig, fastän jag gnäller över hur den känns och ser ut. Jag är frisk. Passa på att njut av det, och av allt annat...det ska jag försöka bestämma mig för. För det finns inga garantier.

Alla är inte lika lyckligt lottade.

www.ikroppenmin.blogspot.se

Så. Så kan det gå när man fick lite medvind i rättan tid.