Det blev inte alls så utförligt. Inte så uppmuntrande Malin W. Om hur det känns att snart inte vara fotbollstränarfru. Fotbollshelgänkelivet är snart till ända.
Nej, för mannen är ju inte hemma ännu. Och jag har två hungriga barn som hänger i byxorna. Ugnen är låångsam och vi får grunda med kvarblivet godis från handväskan.
En gråter, och den andra är arg och retsam. På samma gång. Jag har korv och pommes frites på gång. Men de vill ha pannkakor.
En annan gång får det bli. Med alltihop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vad kul om du vill lämna en kommentar! :o)