fikamys

Det var så härligt att få anledning, på riktigt, att fika. Duka med servetter är ju inget jag gör när jag smygfikar i min ensamhet. Och när man fikar i ensamhet räknas det ju inte som att man fikar heller. Har jag hört. Det ingen har sett att jag ätit, har jag inte ätit.

Iallafall. Det var en sån där trevlig fika som nästan är plågsam, man vill inte missa nåt enda litet samtalsämne, så man sitter fast på sin stol, fastän man är läskigt kissnödig. Det är nästan så att man kallsvettas bak på ryggen. Så trevligt tyckte jag att det var nämligen. Hoppas att ni tyckte det också. Fast utan plågorna då.

Jag har alltid trevligt, och med alla, som jag fikar med. Det går liksom inte att misslyckas med fika. Men vissa, som man bara ser ett par gånger om året, blir det ju lite extra.

Kolla vilka väluppfostrade fikagäster... har med sig presenter till mig å allt.... det är sånt som jag alltid tänker att jag ska göra. Jag tänker på det i flera dagar, så att jag ska ha gjort det i god tid. Inte ska glömma av det. Och sen kommer jag på att jag glömt av det, men ändå har lite tid kvar att hinna göra det på. Att rädda mig.

Ja, men sen blir jag såklart sen på självaste dagen, glömmer plånboken eller måste byta en oplanerad bajsblöja. Å så bidde det inget utav det.

Men tanken var ju god.

Fick förresten ett fräsigt fat i inflyttningspresent av några fina familjemedlemmar, fullt med godis var det på det också. Men tyvärr har jag inte nåt kort på det. Men det var riktigt "fierce".

all in all, det har varit en bra dag. Lillen har klippt sig också. Urläcker. Med skrapsår under näsan och ett blåmärke på kinden. Det får bli morgondagens kamerautmaning.