det var nära ögat!...

Storasyster ska på handbollsläger och i nåt svagt ögonblick lovade jag att baka till deras lördagskvällsmys. Just brilliant.
Iallafall, jag gjorde de snabbt, för att ha det gjort. Silviarutor blev det. Ljusa mjuka rutor med ljus kräm och kokos på. Vansinnigt goda! När man ska bjuda andra på det man har bakat, känns det lite viktigare att de har blivit bra. Så alltså är det rätt bra att "kvalitetssäkra". Man måste prova. Lite då och då. Och det har jag gjort. Lite varje dag.

Och när jag kommit ner till drygt halva lådan, så upptäckte jag att de minsann inte var så lyckade. Så nu måste jag baka igen.

Tänk om jag kommit med en hel låda misslyckade rutor.