anima sana in corpore sano

Det finns reklam som inte ljuger. Faktiskt, kolla in reklambilden här nedanför. Om ni inte har sett den på tv, så ska jag förklara för er. Orden som är runt henne är stress, ångest, ånger, beslutsvånda, depression, nedstämdhet... och meningen "löpning frigör mer än stress"

Och precis så är det. Skit i bullmagar och hängrövar nu. Eller ryggfläsk. Det är den psykiska hälsan som vinner mest på att röra sig. Sen om det är löpning, simning, cykling... spelar nog mindre roll. Men rör på kroppen människa! Ja, det är trögt ibland. Speciellt innan man kommer ut, och speciellt i början. Ja, det gör lite ont ibland, men träningsvärk har ingen dött av(eller ja, det vet jag förstås inte, men här chansar jag lite. Det är ju trots allt min blogg).
Jag minns en gång i somras, när jag var ute på en liten runda. Väder och (med)vind var perfekta, lätt nedförsbacke också förmodligen, tempot och benen kändes bra.. och för ett litet ögonblick infinner sig en känsla, en känsla som är svår att sätta ord på. En känsla av att jag skulle kunna springa så här hur länge som helst. Timtal. En känsla som snuddar till ren lycka.
Kanske är det därför jag går ut och springer. Lite nu och då. För att jag likt en missbrukare, som måste ha sin fix, vill uppleva den där känslan igen?
Känslan man har efteråt är också väldigt härlig. Trött, svettig, men också glad att man har gjort det. Inte bara sagt att man skulle springa, utan faktiskt rest sig ur soffan och gett sig ut.


Vi har varit förkylda i omgångar i flera veckor, men idag kändes det som att halsen var ok att springa med. Och fikat har jag gjort tre gånger om dagen ända sen semestern, så vågen pekar fint uppåt....Så löpformen är inte i närheten av vad den varit.
Jag ska ärligt säga att det inte alls kändes som att jag var sugen, eller kapabel, att springa hur länge som helst. Och motvind hade jag också. Men jag tog mig runt. Och som ni ser av det fåniga leendet, var jag rätt nöjd efteråt.

sound mind sound body