När man ska sätta ner foten...

För några dar sen. Fast med tanke på mitt humör idag, kunde det lika gärna ha hänt idag. Men det gjorde det alltså inte. För några dar sen, då blev jag rätt irriterad. Så till den milda grad att jag ringde upp ett telefonföretag och pratade med deras kundtjänst.

Alltså så här var det, det ringde nån som jag trodde var från tele2 (som stod för vår fasta telefoni). Han hette Odin. Bara en sån sak. Iallafall. Och så sa de att vi betalade för mycket för vår fasta telefoni, med tanke på hur lite vi använde den. Det kändes ju fair, tyckte jag att tele2 hade koll på det och nu ville de förlänga abonnemanget fast med en bättre deal. Bla bla bla..

Först i slutändan, vid sista meningen, fattade jag att det inte alls var så. Det var ett helt annat företag. Men då hade det liksom gått såpass långt att jag bara kände att jag inte kunde dra mig ur. Mesigt värre. Jag hade dock en snikig baktanke att jag kunde avboka hela skiten med hemförsäljningslagen i ryggen. Via mail. Och jag har mailat dem och sagt ifrån, men fick först inte nåt svar. Det tog iallafall flera dagar innan det hände nåt. De hänvisar då till att det ska ringa en säljare. Vill jag prata med en säljare, tror de? Va? Här ska inte säljas nåt.

När första fakturan kommer, står den dessutom på MS egna företag. Vilket vi inte kommit överens om. Och vi har tydligen tackat ja till nummerupplysning? Fast vi har en jättegammal telefon med nummerskiva (ärvd efter barnens gammalfarfar), och därför sa jag nej... och blev det billigare? Njej...tyvärr.. och det kostade ju plenty of pesetas att flytta till en annan operatör.. Hade jag bett om det? Nix.

Så jag surnade till. Värre än vanligt. Jag ringer ju aldrig helst. Jag går inte tillbaka med bananer som de sålt med fel pris. Klagar inte på att kycklingen inte är genomstekt. Men nu...
Kommer fram till kundtjänst och förklarar att jag vill säga upp abonnemanget. De kollar och ser att vi har ett "ärende öppet", och att de tydligen försökt att ringa upp oss tre gånger. Vill jag prata med en säljare? NEJ. Med utropstecken i långa rader. Med en suck på slutet. Jag vill bara säga upp abonnemanget, ja jag vet att det är tre månaders uppsägningstid nu'rå. Jag orkar inte gaffla om ångervecka och sånt. Borde jag gjort det?
Allt går finfint, tills han frågar vilken operatör jag ska flytta över det till.... eller vill jag döda numret? Alltså jag var rätt övertygad om att vi inte behövde ha nån fast telefoni, man klarar sig med bara mobiltelefon nu för tiden. Fast nu blev jag lite kallsvettig. Dödas?

Vi kommer överens om att numret dödas om jag inte hör av mig innan sommaren är slut. Det som först kändes så bra, kändes plötsligt...lite ångestladdat. Vad har jag gjort? Murder? Varför blir det sådär, när jag för en gångs skull tar i ända från tårna istället för att mes-tiga i vanlig ordning?

Så om jag nu ångrar mig och vill ha fast telefoni igen, har ni nåt bra förslag? Billigt. Trevlig personal. Eller klarar vi oss utan? Pengar att spara?
Hur gör ni andra?