en grej jag tänkte på bara..

jag ramlade in på det här programmet idag, på TLC, för jag skulle sätta på lite bakgrundsljud åt Lillasyster som skulle sova middag. Ja, vi gör så... hon tycker om att ha lite ljud och jag tycker om att fixa lunch när hon sover. Så då får TV:n stå för ljudet.. Jag har försökt att sjunga själv, men när hon var mindre började hon alltid gråta. Och nu när hon pratar så säger hon helt enkelt till mig att jag inte sjunger så bra. Faktiskt. "du är inte så bra mamma, på att sjunga"... säger hon..

Iallafall.. detta programmet. Helt ordinära, vanliga små tjejer, som de gör om helt, så att de ser ut som levande små dockor. Och helt olika sig själva. Ganska onaturliga. Just idag handlade det bland annat om en liten tjej som de köpt nya tandfasader till, för att få till det perfekta leendet. För att inte visa att hon tappat en tand. De har löshår. De sprayar dem bruna. Alla barn älskar det. Säger föräldrarna. De lägger ut tusentals dollar på kläder, anmälningsavgifter till skönhetstävlingar, de hyr in coacher för att träna med dem. Hur man svänger på höfterna, hur man vinkar, sätter pekfingret i en smilgrop. Hur man blir en vinnare.

Min fråga är då... varför lägger man som förälder så mycket pengar på att ändra ett barn, som redan är fint, och perfekt som det är? De som behöver pengarna är ju föräldrarna, de behöver verkligen renoveras(iallafall de som visades i programmet, övriga har jag ju ingen åsikt om såklart)...Mamman till flickan som tappat en tand, såg verkligen ut som ett världskrig. Där saknades det tänder, blonderingen hade en 5cm utväxt, och en övervikt på kanske 50-60kg. "hon älskar att tävla, tävlingsinstinkten har hon ärvt efter mig. Och stiligheten också. När jag ser henne tävla på scenen, känner jag igen mig själv"...

Qué?

De som känner mig vet att jag inte lägger alltför mycket vikt vid utseendet. Jag går osminkad till affären och borsta håret är halvviktigt... men däremot tycker jag att det är rätt intressant med självinsikt....