ny plan

Jag upptäckte i spegeln på styrketräningen att jag har en mamma-kropp. Blev varken glad eller ledsen över det. Det var mer som ett konstaterande. En mamma-kropp.
I mitt huvud är jag ju fortfarande 22 år (och spelar elitfotboll) och jag blir förvånad titt som tätt över hur verkligheten liksom ser ut.
Men det vore konstigt om den inte såg ut som en mamma-kropp, den är ju det. Den har burit på fyra barn, sammanlagt i 36 månader. Det är ju klart att det måste synas. Och att man har fina linjer och rynkor i ansiktet. Som talar om att man har levt.

Så nu har jag bestämt mig för att vara snäll mot den. Kroppen. Hela kroppen. Vara tacksam för att den ställer upp. Bär mig. Är frisk. Oftast. Att den står ut med att jag vanvårdart den ibland. Nu ska jag bara tala gott om den. Uppmuntra den. Klappa den på axeln. Sköta om den. Ge den lagom dos motion. Ge den nyttig och god mat. Minska på sockret. Klä den i snygga kläder. Hitta inspiration för huvudet. Låta den umgås med härliga människor.

så får det bli!

(om det låter för bra för att vara sant, så är det oftast det. Men låt mig få försöka iallafall... jag kan såga mig själv om ett par dar eller så...)