Lite extra kul då att en bekants dotter tyckte att vi hade ett jättefint hus, för att det alltid är så städat. Faktiskt. Så sa hon så.
"för dom har alltid så städat"... I love her! Det kan ju knappast vara mitt fel att hennes föräldrar inte har kollat upp hennes syn.
Men den sköna kommentaren behövde jag verkligen.
Jag var och tränade tidigare på kvällen. Och man tränar ju två och två, ihop i par liksom. Och min ordinarie slav var inte med, så jag fick träna tillsammans med en ny tjej. Ny för mig. Jag vet till exempel fortfarande inte vad hon heter. Glömde fråga. Hon var ganska pratig, vilket var märkligt, för de allra flesta brukar prata mindre än jag....
Iallafall... vi (hon) småpratade om vikten av att träna, och hur skönt det är att komma hemifrån speciellt när man har småbarn.
"vi har två barn, hur många har ni?"
"fyra, fast bara två som är riktigt små"...
"Oj, fyra! Men hur tänkte ni då?....Fyra alltså? Du är stabil"....
"?"
träningen kom igång, och hon också...
"ska du ha dom vikterna på där?"..
"ja, jag testar, det är oftast mest jobbigt i händerna"..
"ja, du ser, du är stabil"...
"..eh, ja, det är ett bra ord för mig kanske?"...
"vi hinner visst med en station till"...
"ja, fast denna är rätt ok, det finns värre att köra dubbelt på"..
"oh, otroligt, ja du är stabil, jag säger ju det, tjejen"...
STABIL??
Alltså jag såg ju på henne att hon inte menade nåt elakt, utan lite tvärtom. Men jag kom mig liksom inte för att säga tack. När säger man nånsin tack, när man blir kallad stabil? Vem vill bli kallad stabil? Det är nåt man säger om mjölkboskap, hus, breda bilar, vintervädret... inte om mig. Väl?
hem och trösta mig med en stabil kvällsmacka, med falukorv på. Stabilt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vad kul om du vill lämna en kommentar! :o)