men jag borde väl få pluspoäng för entusiasmen?!

Jag läste nyss på en annan blogg om Lyckan och Stoltheten då ens barn har gjort nåt gulligt på dagis. Som fått sitta och sprida sin glans på dagisets vägg, så att alla andra har kunnat se. Ett Mästerverk som är mycket vackrare och mer genomtänkt än alla andra barns. (Ja men precis, de har bara ett barn. Det är deras första. Det är möjligt att det inte behövde förtydligas) I vilket fall som helst, så fick det mig att minnas (hur otroligt gammal jag snart måste vara) en liten incident på dagis för några år sen, när Storasyster kommer springande med en teckning i handen, när det är dags att gå hem. Oj, vilken fin! Har du gjort den helt själv? En jättefin julgran!! Men mamma? Det är ju ingen gran, det är pappa... Eh, jaha?... vad fint gumman.... ska vi gå då? .... (Jag var helt säker på att det var en julgran...även om jag medger att jag kanske tittade lite snabbt. Ännu jobbigare är att en av fröknarna påminde mig för ett tag sen. 5 år efter det hände.... helt onödigt får jag säga)