H&L goes nature!

För att inte alldeles ge upp, bestämde jag mig för att dagen inte alls var en skitdag, trots att den började lite skevt, utan tog ut kameran(och Lillebror) på en liten tur. Med tvång. Här skulle det fotas... det här är det längsta inlägget nånsin. Med nästan bara bilder. Ja. Se och njut.

Det är nåt speciellt med alldeles små och nya saker, som de här lupinbladen. Späda. Det låter godare också. Spädmorötter, spädgris, spädlamm, spädbarn. Späda Späda Späda. Gott. en liten späd Scilla. Eller? Jag bara chansar här... det är tur att det är min egen blogg jag skriver och låtsas i... Och vad heter den här tro? Egentligen tycker jag inte att den är så söt. Men färgen är fin.

Ytterligare en spädis. Videung. Som fortfarande verkar vara lite åt det sovande hållet....förstår det.

De här små fjuniga kuddarna som växer vid sidan om cykelvägen är så söta. Nåt gräs? Yttepytte liten...efter att ha kollat att ingen var i närheten var det bara att slänga sig ner för en närbild. Allt för konsten. Allt för er.

Inte är de speciellt vackra de här heller. Men de gör en glad, bara genom att de finns. Och lyser upp de tråkiga dikena...

Men frågan är om inte vitsipporna är de allra vackraste. Eller de allra mest våriga, iallafall. Snart kommer det vara fullt med vitsippor i backarna och jag ska tvinga ut alla barnen för att ta stämningsfulla kort. Tyvärr är det ju inte så mjukt som det ser ut på håll. Stora böljande backar av grönt och vitt. Sanningen är ju att barnen ska modella, låtsas tycka att det är mysigt. Att sitta på blöt mark, med stubbar i baken och ryggen. Allt medan mamma ropar "bara ett till"
...

och när man pratar om modella.... Så här skulle det ju inte bli.. men bilden sammanfattar nånstans ändå min tyngd som fotograf. Missar huvudet/ansiktet, missar naturen, men får med stolpen. Med skärpa. Och helt utan smink. Idag igen.

jo sörrni, så här glad blev Lakritstrollet av sin promenad i solen. Innan regnet. Häppåer!