Chockerande...

men han är ett halvår, idag. Insikten. Ett halvt år. Ett helt halvt år. Han är chockad själv, som synes....

Hur kan tiden gå så fort? Vad håller jag på med hela tiden?....Får jag nånsin nåt gjort eller?

Vi firade det genom att ta kort hos en fotograf och sen mysig fika med en god vän. Inte så tokigt. Jag är nöjd. Och det är ju viktigast. Jag.