all-time-low..

Nej, det blir inte kort. Jag kan inte fånga fulheten, så ful som den är, och göra den rättvisa iallafall...

Alltså.. min garderob behöver... nåt. Nytt. Jag har slängt ut mammakläderna, gett bort osv.. Men sen finns det kläder som är kvar, bara för att jag säger till mig själv att de är bra att
a)vara sjuk i
b)måla huset i
c)rensa rabatterna i
när sanningen är att de
d) finns kvar för att de är mjuka, slappa och underbara att larva omkring hemma i...

Och inte blir det bättre av att jag klär på mig i mörkret på morgonen... Igår kom jag ut ur sovrummet, färdigklädd i följande;

*Långkalsonger, med hål överallt (jag kan inte slänga kläder som är smutsiga, de måste tvättas först och då smyger de sig tillbaka till garderoben igen), de är av en hög modell och går nästan till armhålorna.
*En rosa långärmad t-shirt, med hål på ena armen. Varför den fortfarande lever sitt liv i garderoben vet jag inte, den är ju för kort. Men det kompenserades upp av långkalsongerna. Så fiffigt.
*En grå lång cardigan, rea från HM 49:-, men noppig redan när den kom med posten. Bra fyndat.
*Ja, och sen var det ett par gamla, oformliga jeans, som är alldeles för stora, och jag har tappat bort mitt skärp (från 1800-talet) så det satt lagom läckert i häcken. Som en skogshuggare som glömt hängslena. Charmerande. Charmerande att hela tiden gå och dra i byxorna.
*En fuskpolo i klarrött, eftersom det var lite kyligt.
*Brun svettig dunjacka.
*Ett alldeles blekt ansikte. Oborstat hår. Trötta osminkade ögon....

Jag såg mig själv i spegeln, det sista jag gjorde när vi lämnade huset, när jag gick till dagis
med Lillasyster... det var nästan fysiskt smärtande att se det...i vinterljuset. Hu!...
Man blir ju rädd.

Nä, nu ska här rensas, fejset målas, håret borstas, förkylningen drivas ur kroppen...

Nu går vi vidare med den här onsdagen...