torsdag

Igår hittade jag en "gammal" skiva i vår hylla. Inhandlad för flera år sedan, och som jag glömt att jag hade. Jag hade också glömt hur mycket jag tyckte om den. Inte en sån skiva som man hoppar av glädje, headbangar och blir 14 år av... men som är fylld med tänkvärda texter, fina melodier och hopp. Precis en sån jag behövde idag.
Jag pratar sällan om mitt gamla jobb, men jag älskade det. Jag gick till jobbet med glädje varje dag. Härliga kollegor runt om i kontorslandskapet och runtom i Europa. När jag var i typ sjunde månaden bestämde de sig för att lägga ner hela företaget, och det verkställdes under min föräldraledighet. En del av mig vill ge upp och tänka att jag aldrig kommer att hitta ett sånt jobb igen, häromkring så varför försöka? En annan del av mig tänker att jag borde vara glad för den tiden som blev, att det inte ska bli nåt negativt.

"en trasig dröm/ett brustet hjärta/en vilsen själ/ett grusat hopp/en oviss framtid/en stängd dörr/ett liv rivet mitt itu/jag ber räck ut din hand/dra mig upp ur djupa vatten/ställ mig på en rymlig plats där jag kan tillbe dig//min tillflykt/min starkhet/mitt allt, herre det är du/min räddning/min framtid/mitt allt, herre det är du//mörker blev till ljus/sorg blev glädje/tomhet blev till hopp/för en morgondag/tårar blev till skratt/smärta blev vishet/jag var svag/men jag blev stark/du räckte ut din hand/drog mig upp ur djupa vatten/ställde mig på en rymlig plats där jag fick till be dig"

Texten i sig själv utan musiken blir ju lite platt, och det visar inte heller hur läskigt fantastiskt (uttrycksfullt, vackert, personligt osv) Ida Möller sjunger.... musikvärlden vore utfattig utan dig! Skivan räddade min dag!