En sån här präktig chokladkaka köpte jag igår kväll för att ta med mig till jobbet. Bryta i bitar och lägga i fin skål och bjuda min arbetskamrater.
Så blev det.
Nästan.
Nu är hela kakan, på nåt märkligt sätt slut och jag har bara hunnit bjudit en kollega. Hon tog en ruta. En.
Men det är väl fortfarande tanken som är viktigast? Det är tanken som räknas. I sann Ove Sundberg anda...
Apropå Ove... såg ni igår? Alltså. Man skrattar inte speciellt mycket. Inte lika mycket som man skruvar på sig, vrider sig som en mask i soffan pga den knepiga, jobbiga dåliga stämningen...
Så jobbigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vad kul om du vill lämna en kommentar! :o)