Alla hjärtans dag. På nåt vis.

Man kan ibland, när väckarklockan ringer, som hastigast önska att man kunde stanna hemma. Men sen vaknar man till, huttrandes på kall toastol. Skakar liv i arbetsmoralen och dessutom önskar man ju inte att någon av ens barn ska vara sjukt heller. Såklart. Lillebror är inte längre febrig. Men idag var han väldigt hängig igen. Sån här. Och i kombination med nån trotsvariant. Jeez, jag längtade till jobbet.

Vill du komma upp? Nehej. Vill du ner då alltså? Nehej. Du vill ha mössa? Bra. Nehej ingen mössa. Ska jag bära dig? Du vill ner? Inte ner? Ut? Du vill ut? Ja? nej?

Ska vi gå till ditt rum? Leka med bilar? Ja. Roligt. Nej, inte bilar? Pussel?

Sådär höll det på precis hela tiden. Jag var helt slut. Här har vi en liten ljusning i mörkret. Som tyvärr ledde till att han hade grädde i hela håret. Som i sin tur ledde till att han var tvungen att bada. Och... han bajsade rejält i baljan. Sen gallskrek han när jag tog upp honom i duschen och han inte fick bada mer.

Jag orkade inte ens bli trött.

Så bara för att pigga upp mig lite. Här är en bild på en mini Delicato chokladboll. Nu känns det bättre. Smakade bra också.


Här hittade jag ett kort på en badkalas-laddad Lillasyster. Hon provade simglasögon i flera dagar innan. Och sen när vi kom dit vägrade hon att duscha.
Jag ska åka hem nu. Jag vill inte bada mer(vadå mer? du är ju snustorr?har ju inte vart här på ett år? mer? men som en klok mor härdade jag ut i tysthet).
(som tur var ångrade hon sig och ville sen varken fika eller åka hem)

Vad vore livet utan de små juvelerna?

Boring