när man är helt koko.. å kanske lite frustrerad. Eller tvärtom...

Det är inte så att jag bara sitter på ändan och inget gör om dagarna. Men ändå är känslan den att jag aldrig får nåt gjort. Inte ett skit. Hänga, eller vika tvätt räknas liksom inte. Fixa krubb eller disken räknas inte heller... Jag vill göra nåt.. nåt annat. Men jag hinner aldrig. Jag längtar efter att få till nåt litet projekt, att kunna slutföra nåt, måla nåt, lite mer bestående än smutsiga underkläder. Det liksom gnager i mig...

Jag, eller vi heter det ju, tittar efter större hus. Och jag är så sugen på att komma ur detta huset. Det har funkat bra, men det är ju för litet. Det är lite som att ta på sina egna skor igen, när man har provat runt nya skor i skoaffären. Inte speciellt upphetsande. Det gör mig gråhårig att bara flytta runt på grejor när man ska försöka röja.. nödlösningar. Förvaring i hallen, löst på golvet, Ivar-hylla från Ikea, grejor som inte har nån bra/egen plats. Som bara flyttas runt mellan våra olika städningar. En trasig skrivare på Lillasysters rum. Och jag är ju egentligen en sucker för ordning.
Så när frustrationen blev för stor en dag för ett tag sedan, bestämde jag mig plötsligt för att börja plocka ner lite grejor. Vad som helst, bara jag fick ta tag i nåt. Flyttplocka sig lite. Fast vi inte ska flytta, vad jag vet iallafall...Såg mig runt efter vad som kunde tänkas vara lämpligt? Tavlor och kort fick det bli... så nu sitter det lite skruv och spik och ser lite vilse ut på våra väggar. Men det var skönt mot frustrationen...tillfällligt..

Så idag kom frustrationen tillbaka... och jag gillar ju att baka. Det kan vara rätt avkopplande. Men det var ju inte riktigt det idag. Kom på tanken kl 9.20.... lillebror sov i vagnen... rivstart.. rotade runt i skåpet efter recepten på de snabba thekakorna... flängde ihop en deg... ut i hallen kika ner i vagnen... lugnt.... sprang mellan bänken och bakplåtarna, slängde ut thekakorna på pappret... han får inte vakna, inte när jag har degiga händer... skynda skynda... det blir som en tävling... jag hinner inte snyta mig utan får springa med näsan upp i taket, bakåtlutat...

Faktiskt så hann jag få ut alla bröden innan han vaknade... puh...

Bildbevis att det faktiskt är sant. Att jag sen fick ställa klockan och springa som en get mellan matning och kolla bröden i ugnen är ju en annan väldigt avkopplande historia...