Det jag minns om stig Strand från min barndom är att han var nästbäst, alltid efter Ingemar Stenmark. Vilket öde. Att vara grymt bra, samtidigt som någon annan bara råkar vara ännu grymmare. Snacka om tajming.
Fast det var inte det jag egentligen skulle skriva.
Utan det var att när det gick riktigt bra för honom i backen, när han hade en grym tid på gång, strax efter att Sven Plex Pettersson kommenterat att "det ser bra ut, det går fort det här" så körde han alltid ur, eller missade grovt och klantade till det.
Stackaren.
Och lite så känner jag med mitt liv just nu. Att om jag säger hur bra jag tycker att det känns, eller hur bra grejer flyter på... som kommer jag, precis som Stig, att köra ur. Då kommer det att bli förstört.
Så därför gör jag inte det. Men det är vår i luften.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vad kul om du vill lämna en kommentar! :o)