Kusinerna från stan är på turné i indianreservatet. Och roligt har de haft, det var länge sen jag hörde sån decibel av gapskratt... Kul att ni kom grabbar! 
Å så en upplyftande bild på hur "kaklingen"(eller heter det kakningen?) fortgår. Och fort går det. Och nu är jag faktiskt inte ironisk (utan att jag själv vet hur det går till). Och bra blir det också. Jag smörar allt jag orkar, för jag vet att MS inte gillar det nåt vidare. Att kakla alltså. Smöra gillar han säkert. När jag gör.
Man börjar att se en ände på de saker vi hade tänkt att göra i huset. Listan börjar att betas av. I snabbare takt än jag kommer på nya...
Idag har vi klarat av alla papper med bank och mäklare också. Så nu har vi både sålt ett hus och köpt ett, inom en vecka. Nu är allt färdigt. Skönt. Och för ett par sekunder var jag miljonär. Swoosch. Så var de borta...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vad kul om du vill lämna en kommentar! :o)