å just det...

det var ju det här med yrke... framtid... att bli nåt när man blir stor. Man kan tänka lite olika kring det här med jobb. Antingen är det nåt man brinner för, som man också vill arbeta med. För annars mår man dåligt och går in i väggen kanske. Men det kan också vara nåt man bara gör, för att få pengar. Pengar som man kan göra det man brinner för.

Jag har kommit fram till att nåt exakt drömyrke har jag inte. Jag verkar inte brinna för nåt speciellt. Eller också så är jag lite småtänd på allt möjligt...?
Jag kan jobba inom lite olika inriktningar. Men det viktigaste är: Det måste innehålla tangentbord. Jag måste få skriva, trycka och höra knapprandet. Ljudet. Jag gillar det. Jag mår bra då. Organisera lite (läs mycket), arkivera lite(återigen mycket). Administrera lite(massor). Ordna lite(gissa?).

Andra människor har stora planer, speciella planer, drömmar att uppfylla. All heder och lycka till. Det kan jag bli lite avundsjuk på.Och i alldeles för många år har jag väntat på att det liksom ska uppenbara sig, vad jag ska jobba med. Jobbet, jobbet med stor bokstav. Men jag är alldeles jättevanlig. Jag skulle mest troligt bli jättelycklig som kontorsråtta.

Så skönt ospeciell är jag. Och ospecifik. Det är den stora insikten, vetskapen. Den och att jag börjar alldeles för många meningar med ordet jag.