ett sista blogginlägg för i år?

ja, får man fresta, med ett sista rykande färskt inlägg? Vi håller på som bäst, att göra det som jag avskyr mest... packa.
Ooh.. jag blir aldrig så sugen på att sitta hemma och dega i soffan, som när jag måste packa. Det spelar inte nån roll hur länge jag sett fram emot en resa, jag ångrar mig alltid dagen när själva packningen inträffar. Nappflaskor, nappar, filtar, grötpulver, blöjor, våtservetter, frukt på vägen, godis på vägen, extra vantar, mössor, thermobyxor, handduk, schampo, hårborste... och då har vi inte ens börjat fundera på vad jag, JAG, ska ha med mig. The most important. VIP.

Vuxenpackning. Inte ens en riktig necessär. Vi kör (jag)plastpåsar. Lätt och bra. Men bilen blir överfull ändå. Exakt hur det går till vet jag inte. Men det kan eventuellt stavas b-a-r-n... med diverse tillbehör.
Jag skulle behöva duscha också, and do some serious shaving....men det hinner jag inte. Då spricker planen. Planen som ska få alla nöjda, alla nöjda hela vägen...

Ja, nae... det var det hela. Nån analys av 2010, eller av 2011 blir det inte idag. Men jag vill önska er ett riktigt gott nytt år.
Gott Nytt År!

Kramar i massor

vad var det nu det hette?

mat-ro? julefrid?

jämna lag?

å julen då'rå..

Jag har ju inte skrivit nåt om julen alls. Hur det har gått och sådär. Det är inte för att jag inte har haft trevligt, tvärtom. Det har varit så bra allting, så det är nästan så det blir lite tråkigt att skriva om. Inga intriger, inget matigt skvaller...
Bara en massa härliga människor, god mat, bra julklappar, lyckliga barn och föräldrar, städade hem, barrdoftande julgranar, knastrande snö...

Lyckat:
- jag lyckades undvika att få en "årets julfinne"
- jag lyckades få med alla grejor, till alla ställen
- vi fick med oss lika många barn hem, som vi åkte hemifrån med. Och rätt barn.
- jag har ätit lagom mycket mat
- mina julklappar, jag måste ha varit "mastodont-snäll"

Mindre lyckat:
- jag må ha undvikit Julfinnen, men fick panik över att jag såg så torr och rynkig ut. Beslöt mig för att åtgärda det med mängder av antiwrinke/antiage-kräm. Som en slags ansiktsinpackning. I överkant. Fick en massa små kvisslor istället...
- jag må ha undvikit att äta för mycket julmat, men istället har jag arbetat upp mitt sockerberoende igen. Rocky road, aladdin, twistpåsar, toblerone, chokladtomtar, knäck...
- jag må ha fått en kungligt bra kamera, som nästan inte går att misslyckas med(men ni ska få se, jag ska nog bli den förste). Men jag har tappat bort den andra, gamla, digitala kameran... inte så duktigt gjort... där finns nämligen all film...

Men på det hela taget har det varit väldigt bra. Eller som Lillasyster skulle ha sagt; Jättebra. Hon lägger nämligen till ett Jätte, till allting. Snäll, jättesnäll, fika, jättefika, bäst, jättebäst...


Här är lillebror, förevigad med min julklapp. Ser ni? Inga röda ögon. Jätteinterödaögon.

God fortsättning...

ingen tantvarning...

www.youtube.com/watch?v=76hghSikK5E

Jag älskade den här låten redan när jag var knappa 17 år... så, nej, det är inte tantvarning. Alls.

Nej. No.

trendspanare? mest troligt inte...

Nån gång sådär emellanåt, kan man ju få för sig att man vill vara lite speciell. Lite annorlunda och märkvärdig. Tänka nåt som ingen annan tänkt, eller bara kommit på nåt lite finurligt..

Ja, jag vet, det låter lite knasigt, men iallafall.

Jag tänkte att jag kanske skulle vara lite först med att prata om mannen på kortet. Kalle Grenemark, han kommenterar skidskytte. Och han är väldigt rolig ibland. Tycker iallafall jag.

- Nämen, se på tysken, nu missade han sista skottet, han sköt alldeles för fort. Rena raggartempot...

- Nu ger sig Bergman iväg, hoppas att han krut i bal.. buggorna....idag.

Och så där håller han på, säger lite oväntade saker...

Och då tänkte jag att jag skulle vara lite först med att berätta om honom, så han kunde få lite extra kred. Och upplysa min landsmän.

men när jag googlade efter en bild på honom, förstod jag att jag varken är först eller ensam. Det finns redan en Facebook-grupp "Grenemark for president".

Så gick det med det. Så speciell och först var jag.

Inte.

Nu kan det bli jul...

Här står vår finfina gran. Med lite udda dekorationer, tex. har vi bara en strut, vi hann inte göra fler. Och vi hittade ingen julstjärna att sätta i toppen, så den fick inte vara med på bild... och glittret har jag liksom kastat på, lite kreativt och konstnärligt fritt så där...

Det känns som att vi är redo att välkomna julafton med öppna armar, vi har under december hunnit med;
- två julspel med barnens klasser
- baka lussekatter
- baka pepparkakor två gånger
- koka knäck, och ätit upp dem redan
- gjort julgodis och inte ätit upp ännu...
- griljerat två skinkor (nästan ätit upp den ena)
- glöggat varannan kväll med tillhörande pepparkakor
- firat ett par födelsedagar
- haft ågren över att jag vägrar dra ut barnen på luciatågsturné
- glömt ge dagisfröknarna nån julblomma/grej...
- slutfört julklappsjakten lyckosamt. Tror vi, men det brukar ju ge sig, när det redan är försent.

Ikväll har storasyster försökt införa julrim på paketen. Än så länge är det bara hon som lyckats.

Och slutligen och viktigast; jag har duschat och rakat benen. Nu kan julen komma!

God Jul!

kan jag stryka att våttorka golven från "att-göra"-listan?

jag har torkat sura spyor hela dagen. Än här, än där...

jag älskar henne, men...

Jag gjorde nog rätt. Förkylningen blev inte värre av att träna. Tack.

Storasyster kollade på tv och då kom det reklam för ringar under ögonen(eller medel mot det, snarare..)Som med så mycket annan reklam, fnös hon och sa:
- Ameh, ofta..
- Vad sa du? (självklart är jag lite borta i andra tankar...)
- ja, men ofta man går runt med såna där ringar runt ögonen... vem gör det liksom?

Tystnad... hon tittar på mig...

- Åh, jaha... Överst på min önskelista över julklappar står snälla barn. Stod snälla barn. Jag har strukit det nu. Nu är det ett nytt hus i stället. Så går det.

precis

nu kör vi skiten ur kroppen å firar jul sen.... gôtt!

så får det bli! Vi lägger funderingar och eventuellt förnuft åt sidan och låter musiken bestämma...(väry praktiskt, kan man köra samma teknik med andra beslut också tro?)

träna eller inte träna, det är frågan....

Förkyld igen. Igen. Jag hade bestämt mig för att det var färdigt med sånt trams för i år. Så nu har jag två alternativ.

1)
Vara hemma. Kurera mig.
Lillebror har varit på ett dunderhumör. Dunderdåligt. Är bara i närheten av nöjd så länge han får hänga på armen. Lätt att trolla fram potatismos och kassler då. Med en arm. Med kramp.
Höra barnen jaga varann runt i huset. På gränsen hela tiden.

2)
Träna iallafall. Kanske ger sig förkylningen, eller så bryter den ut.
Komma utanför huset. Själv.

Hittar den här;
www.youtube.com/watch?v=5rX25BY5MH4&feature=related

Så, gissa vilket utav alternativen det blir?...

och apropå telefoner..

jag har en mobil som fungerar hyfsat. I klass med min förmåga, om man säger så. Men stavningsfunktionen är helt muppig. När det t.ex. kommer ett ord som inte finns, kan man själv skriva in det och spara det. Så att det sen finns, nästa gång jag ska skriva det. Jag sparar, sparar, skriver och sparar... jamenellerhurattdetaldrigverkarkunnafungera...



När jag ska skriva;
mobilen - väljer den att chansa på mobileo...


Och det finns fler exempel:


fikat - blir Eilat
bra - det blir åsa
stavning - får den till statoimg
hemgrupp - Geogrurr (?)
klippning - klippogog
Liane - Khame...


och så där håller den på. Jag lägger in och sparar, men det funkar aldrig... ändå fortsätter jag att skriva in och spara. Som om jag hoppas på att den ska ändra sig. Det är ju också en egenskap att fundera över...

Storasysters namn har jag lagt in och det funkar. Alltid. Mycket märkligt. Men bra.


Om ny mobil finns med på min önskelista till jul? Absolut inte. Jag är den där typen som har lite svårt för snabba/stora förändringar. Nej, den funkar allt. Det går bra. Stavning är ju ändå en värdslig sak.

Hej, jag ringer från Tele2...

- jaha, nej, men förstår du, jag har inte tid just nu, är väldigt upptagen. Ring i slutet av veckan du, tack, hej då!

Very busy... jordnötsdajm...

Julgodis på en måndag...

Jag skulle egentligen behöva hålla fast vid måndagsvägningarna... som en slags press på mig själv att inte bara släppa taget helt. Vi får se... Idag var det dags för Rocky Road. Helt ärligt, det är dyrt (dyrare än att köpa färdigt), ser ut som bajs. Just det här godiset är inte så juligt, men det är ju väldigt gott. Så vi kör. Nån stämning blir det ju, även om det inte är just julstämning.

Lillasyster var ju med och sjöng "Jusse Lelle", i närheten av 23 gånger. Mysigt. Hon gjorde sitt för att skapa stämning. Och konkurrerade starkt om att slicka sleven....

Här är det färdiga resultatet, lägg noga märke till att jag försökt lägga upp det snyggt och att göra ett stämningsfullt foto. Bra att plastburkarna till höger inte syns då.

Och slutligen. För den som tycker att det är trevligt att ha med sig nåt litet, när man är bortbjuden, eller dit man ska fira jul... den här hittade jag på Hemköp. Det är SOS Barnbyar som arrangerar nåt bra, söndagsmiddagar för barn som inte har nån egen familj.

Köp säger jag!

mer poäng!

Kl 07.15; första snöskottningen för idag. Katsching, katsching... poängen rasslar in....

Sänder en extra tanke till de som har snöröjning som extraknäck.... Grattis till er!

Sänder en extra tanke till de som har gjort sönder min favoritsnöskyffel, så att jag nu får skotta snö med en liten skyffel, känns skönt i ryggen. Grattis till mig!

mer jul, ge mig...

Jag tokälskar julen! Julstämning. Det är så gôtt... jag börjar längta redan i slutet av oktober. Längta efter att det ska bli slutet av november, så att jag kan få börja känna julstämning.

Jag har lite svårt att förstå människor som inte gillar jul(jo, jag fattar de som av olika tragiska omständigheter inte uppskattar juletiden, men andra?). Som tycker att de är sönderstressade. Som bara tycker att det är ett spektakel som handlarna har kommit på.

Glögg, pepparkakor, clementiner, julskinka, paket, julspel, luciatåg, tomteskägg med konstig lukt. Allt sånt där. Lusse lelle i fel tonart.

Jag tänker så här... om man inte tycker om julen, så får man se till att göra den, så som man vill ha den, så att man tycker om den... eller? Med eller utan julgröt, med eller utan julklappar, med eller utan rim. Med eller utan Ernst Kirschsteiger. Med eller utan sill. med eller utan släkt och vänner. Hembakt eller hemköpt.

Njut av pepparkakor och lussebullar i slutet av november, ta ut stämningen i förskott. Gör knäck i början av december. Ät upp den på en onsdagkväll. Mitt i en vanlig vecka. Koka skinkan innan jul och käka skinkmackor sent in på kvällarna...
Köp lite presenter nu och då, börja i oktober (why not?), nån tröja, nya klädnypor, nån bok, fina stearinljus.... det måste väl vara bättre att dela upp kostnaden för julklapparna på tre löningar istället för på en löning. Den löningen som sen ska räcka ändå in i januari....

Så tycker jag. Och ikväll har vi glöggat med härliga vänner. Mysigt i världsklass, fastän vi inte befann oss i en fjällstuga som är tiptop och pyntad. Mys i världsklass fastän Sverige förlorat mot Norge. Gott sällskap och en tjock gran. Kort och tjock.
Livet är bra härligt.

vuxenpoäng, äntligen..

Jag har bakat lussebullar med saffran! Jajamän! Utan russin. För första gången. Och goda blev de också. Inte bara snygga.

Lite ovanligt också att jag inte redan ätit upp alla själv. Men nu fanns det ju vittnen, så jag fick hålla mig i skinnet.

Katsching! Vuxenpoäng.

min? del2

inte så orolig här heller. Vi gillar båda att se på sport....

ja

min?

jag är inte direkt orolig för att hon inte skulle vara min.......

nä.

å just det...

det var ju det här med yrke... framtid... att bli nåt när man blir stor. Man kan tänka lite olika kring det här med jobb. Antingen är det nåt man brinner för, som man också vill arbeta med. För annars mår man dåligt och går in i väggen kanske. Men det kan också vara nåt man bara gör, för att få pengar. Pengar som man kan göra det man brinner för.

Jag har kommit fram till att nåt exakt drömyrke har jag inte. Jag verkar inte brinna för nåt speciellt. Eller också så är jag lite småtänd på allt möjligt...?
Jag kan jobba inom lite olika inriktningar. Men det viktigaste är: Det måste innehålla tangentbord. Jag måste få skriva, trycka och höra knapprandet. Ljudet. Jag gillar det. Jag mår bra då. Organisera lite (läs mycket), arkivera lite(återigen mycket). Administrera lite(massor). Ordna lite(gissa?).

Andra människor har stora planer, speciella planer, drömmar att uppfylla. All heder och lycka till. Det kan jag bli lite avundsjuk på.Och i alldeles för många år har jag väntat på att det liksom ska uppenbara sig, vad jag ska jobba med. Jobbet, jobbet med stor bokstav. Men jag är alldeles jättevanlig. Jag skulle mest troligt bli jättelycklig som kontorsråtta.

Så skönt ospeciell är jag. Och ospecifik. Det är den stora insikten, vetskapen. Den och att jag börjar alldeles för många meningar med ordet jag.

jag blir förvånad själv

Jag är inte den tålmodiga typen. Jag vill att saker jag planerar helst ska göra sig av sig själv, och det snabbt. Och av nån annan.
Jag tycker inte om underarbete, slipning, spackling och sån skit. Tapetsera och måla däremot går fint. Ett tag. Städning som syns är ok, inte annars.
Fort ska det gå och det ska vara snabba resultat. Typ så. Jag inbillar mig att jag inte är unik.

Så döm om min förvåning när jag under två dagar har betett mig helt knasigt och olikt;
- jag har kopierat över alla filmer och kort från datorn till DVD skivor (i tryggt förvar i ett kassaskåp nu)
- jag har rengjort hela(och runt) toalettstolen med tandborste (inte min egen)
- jag har kokat knäck (minns inte vad jag skulle gjort egentligen)
- jag har lagat Storebrors mössa och thermobyxor. Med nål och tråd, eftersom jag och symaskinen inte synkar
- jag har slagit in alla julklappar
- jag har tagit ännu en vända på vinden och rensat

Jag imponerar(på mig själv)!

Tyvärr har jag ju all städning kvar... grejor ligger överallt. Tvätt. Disk. Bruna bananer.

Men mössan är lagad iallafall...

Lightbulb-moment!

Jag älskar de här sällsynta tillfällena då man plötsligt kommer till insikt om saker. Det spelar inte så stor roll om det är stort eller smått, men känslan är nästintill oslagbar...

Jag hade ett sånt tillfälle förut, i duschen... och det låter kanske inte så bra, att det var just i duschen, men det berodde nog mest på att jag fick vara ifred. Jag gillar att duscha.
Inga barn som slår på dörren, rycker upp dörren, gråter utanför dörren, krånglar sig innanför dörren. Ensam.
Skitsamma.
Jag kanske har kommit på vilket mitt drömjobb/yrke är. Kanske. Eventuellt. Och då betyder det ju kanske att jag har blivit stor. Kanske. Eventuellt.
För jag har ju alltid sagt "jag vet fortfarande inte vad jag ska bli när jag blir stor".... Vad härligt....

och nu ska jag gå och lägga mig, och bara njuta av den känslan. Vetskapen. God Natt!

en liten dag för mänskligheten

men en stor dag för Lillebror (s mor)... han var ju fyra månader i fredags och nu har jag hållit mig i skinnet läääänge. Idag var det så äntligen dags för lite mera matig mat. Morotspuré. Kul att jag valde ett svartvitt kort. Och ändå ser man att han har "röda ögon", det är kvalitet det.

Maten ja, det gick väl sådär, han verkade vara sugen på skeden, men kväljde sig av purén. Men skitsamma, nu är vi igång!...

Och snart kommer jag att gnälla över att jag inte längre är oumbärlig. Sånt är livet och sån är jag.

inför julen

i en massa olika tidningar kan man läsa om planeringen inför julen, för att det ska bli maximalt lyckat och för att man ska undvika stressen.
Det är datum för sillinläggningar, pepparkaksmys med familjen, lutfisk i blöt, kameran på laddning, nya knäckrecept. Tips på julklappar från 49:-...

Väldigt bra tips allihopa. Säkert. Men jag tycker att de har missat ett av de tyngsta....

Med tanke på alla kameror som ligger på laddning i kombination med recept på nytt godis... NU är det dags att sluta klämma på pormaskarna på haka/panna/kind!... (Eller pormasken; i mitt fall siktar jag oftast in mig på en, och den riktigt mjölkar jag...)
Jag har i flera år i rad glömt av detta inför julen. Och sen fått leva med en monstruös röd blemma mitt i plytet. På alla och allas kort.

Not this year, not me...

dream on...

För allra mesta tycker jag att vi människor är fenomenalt skapade. Men jag är lite besviken på det här med drömmar vs mardrömmar. Eller så är det bara jag. Det är också fullt möjligt.

När jag har en mardröm och vaknar till utav den, så går jag kanske på toaletten, eller går till köket och tar ett glas vatten. Allt för att liksom ruska av mig mardrömmen. Sen går jag och lägger mig igen. Gissa tre gånger om mardrömmen är kvar?! Samma äckliga gula ögon som tittar på mig, krokiga fingrar som pekar, vita ansikten...

MEN, om jag har en helt fantastisk dröm, befinner mig på en paradisisk ö tillsammans med...och så råkar klockan ringa.... och jag känner att jag måste drömma färdigt? Vad händer då? Jo, då händer det att det inte går. Fast jag försöker allt vad jag orkar...

Det känns inte riktigt genomtänkt att det ska vara så. Skulle man kunna reklamera den detaljen?

underbart söndagsväder

En perfekt dag för pulkaåkning, varm choklad i termos, apelsinklyftor, rosiga kinder, frusna tår....

Nää... för idag stämde ingen timing överhuvudtaget... mat- och sovklockorna för de två minsta var totalt osynkade. Och som grädde på moset var jag ungefär lika osynkad.

Så vi var inne och bakade pepparkakor istället.

Snacka om I-landsproblem.

banankontakt

Jag är inte singel, tvärtom, pretty upptagen. Däremot kommer jag att vara arbetssökande när jag beslutar mig för att inte längre vara föräldra-ledig".
Och det är nästan som att skriva en kontaktannons, att skriva en CV alltså.... jätteläskigt. Vilken vinkel ska man välja? Ska man skriva med allt om sig själv, eller bara plocka russinen ur kakan? Om man inte har några russin?...Ska man vara ärlig? Grisen i säcken? Vilken taktik är bäst?

En helt ärlig kontaktannons?....

Här finns en morgontrött tjej/tant, inte speciellt morgonsocial, som iochförsig inte är speciellt pigg på kvällen heller.
Jag älskar att duscha, jag kommer att säga att "det tar inte lång tid", men inte mena ett ord. Långduscha tills varmvattnet tar slut, är riktigt härligt. Jag kommer att gnälla över att någoooon inte hängt upp handduken efter sig. Bara för att jag själv, för en gångs skull gjort det.
Jag kommer att be dig att inte handla godis och choklad, och om du ändå gör det måste du gömma undan det för mig. Sen kommer jag att vara svinsur över att du gömt det alldeles för bra.
Jag är rolig och ganska enkel att vara med så länge blodsockerhalten hålls jämn och hög.
Jag bestämmer mig för att banta på måndag, för att ombestämma mig på onsdag (läs tisdag). Det ska inte kritiseras, eftersom det är svårt för någon av annat kön att förstå.

nej... det här låter ju inte så lockande... det är nog tur att jag lyckades bli gift så tidigt som jag blev..!
Och igår hade vi bröllopsdag, den sextonde faktiskt. Och inga presenter. I år heller. Vi har bestämt oss för att varje dag är vår bröllopsdag istället och vi försöker att säga nåt bra eller fint till varandra. Detta är helt oironiskt, faktiskt. Men bra. Och en hyfsad ursäkt för att vi inte får tummen ur att uppvakta varann..

God kväll!

apropå reklamen på tv

en gång köpte jag ett samlingsalbum med Bee Gees till mamma. För att jag själv ville ha det. Och jag lyssnade och lyssnade... ända tills jag flyttade hemifrån. Då kunde jag inte med att fråga om jag fick ta med den.

Egentligen är det inte alls min vanliga musiksmak, så det är rätt konstigt...

Törs man fråga nu tro?

fult

jag ville bara skriva några rader om hur kul det var med alla kommentarerna, responsen på NickeNyfiken-inlägget. Allihop var alldeles för snälla. Helt ärligt. Man skulle lätt kunna tro att jag betalt några hundra till var och en bara för att muta till mig alla komplimangerna.

Men jag vill också passa på att ge mig själv en varning, ett gult kort. Det kändes så bra att det lätt skulle kunna skapa ett beroende, beroendeframkallande, så heter det väl?
Jag brukar rätt ofta hånle åt att när spelare som inte så ofta gör mål, plötsligt råkar göra det, och typ råkat spela över sin förmåga, då får de en faslig energi direkt efteråt. Oj.
De springer med maximal fart, hit och dit, slänger sig in i olika situationer, överallt och försöker spela på sin nyunna nivå... fast de fortfarande är lika dåliga..
Så skulle det kunna bli här... man får passa sig...

Men då känns det stabilt att veta att varje gång jag säger till Lillasyster "mamma, älskar dig", så svarar hon alltid "älskar pappa"... och där! var man nere på jorden igen då.. en slags trygghet det också..

Malin Wollin - fotbollsfrun (gift med en fotboll?) hon brukar kalla sina läsare för rövgäng. "Vilket härligt rövgäng ni är!" som nåt positivt. Fast det ju egentligen låter ganska fult.
Känns väl som att det är en rejäl bit kvar där. Sånt självförtroende lär jag aldrig få.

Sicket rövgäng.... haha! Det skulle se ut det...

fredag på torsdag

jag tar fredag redan idag. Imorgon blir det mest troligt inget skrivande. Imorgon firar vi nämligen. Igen. Vi har ytterligare ett ytterst välplanerat födelsedagsbarn att ta hand om. 50% av barnen i december, oh så bra...
Men iallafall, så är det. Här kommer han, 8-åringen i våra hjärtan.

Lite bilder som beskriver honom bra. Ett sällsynt sinne för Lisebergsvinster. Han påstår sig ha nåt trick, som han inte delar med sig av... men å andra sidan behövs det ju inte heller. Jag kvalitetssäkrar genom att stickprovssmaka. Lite då och då(mest hela tiden).

En liten linslus, med glimt i ögat och märklig humor. Jag blir ständigt lurad. Och känner mig helt bakom flötet...

Intresset för bollar gäller dygnet runt, 7 dagar i veckan.

Storebror, du är underbar och vi älskar dig tokigt!

saker som känns sådär..

ok, då ska vi ta och göra en liten lista. Med betoning liten. Inget märkvärdigt, bara nåt jag kom att tänka på idag.
1. gul snö
2. människor som pratar mobil i bilen, och samtidigt petar näsan. (Med vilken hand kör de?)
3. människor som säger att de är nöjda, efter bara en ruta Marabou, och ärligt verkar mena det.
4. mardrömmar

och apropå mardrömmar. Det är inte ofta jag har det, men natten till idag, den var inte vacker. Miljön var en blandning av IKEA och Criminal Minds. Psycho. Mörkt. Jag försöker desperat rädda två barn, smutsiga, halvklädda, medan en kvinna har ett tredje barn som hon på något vis har bestraffat. Oklart hur. Jag smiter undan med de två barnen, samtidigt som jag ser att hon lägger ett livlöst barn i en hög med grenar. Sen skuffar hon ner det i en grop och täcker över.
Jag planerar att smita tillbaka och gräva upp barnet, ifall det kanske inte är dött iallafall... och när jag gör det ser jag Lillasysters ansikte! Och får totalpanik och vaknar... ljudet när hon någon timme senare pratar i sömnen är inget annat än ljuv musik i mina öron...

Mardrömmar borde vara förbjudet. Nu kan jag inte se Criminal Minds på ett bra tag, och inte åka till IKEA heller... uäh, rysningar...

Mer jul!

Har ju glömt säga att vi varit på traditionsenligt luciatåg/tomtetablå i skolan. Varför det heter tablå, det vet jag inte. Får nog erkänna mig helt obildad och googla ordet senare.. Eftersom jag inte vill lägga ut bilder på andras barn, så får det bli vårat eget söta lilla tåg. Grymt seriösa, med stängda ögon och allt.

Luciatåget på skolan var gulligt. Det fanns tärnor utan ljus, men som höll handen formad som om de hade ett iallafall. Det fanns tärnor utan glitter och ljus. Det fanns en hel hög lucior, nån petade näsan, nån fick kramp i armarna efter ett tag. Nån tomte spillde stearin på golvet (men jag pratade med fröken sen, och det var ok).
Det är mycket mer spännande med luciatåg i den åldern, allt kan hända. Och gör ofta det också.

Innan var jag mest nöjd med att vi kom i tid. Jag är lika förvånad över det varje gång, med fyra barn och allt. Fast jag kom på, när jag tog på mig jackan, att jag glömt att duscha. Och det var ju därför schemat inte sprack. Fräscht där!

Och i kväll var det dags för storasysters julteater. Det var en spännande historia, som ni ser av affischen.

Hur som helst, de är underbara och duktiga. Kulturbruket var nästintill fullt, och att kunna stå framför publik utan att få hicka är värt bragdguld.

Om allt detta skulle jag kunna skriva en hel del. Men Lillebror hojtar och arlakossan måste inställa sig till tjänstgöring.

pensionen är räddad

Man blir inte fet av att ha barn. Inte mer än fysiskt. Dock inte ekonomiskt. Men nu... nu har jag planen klar. Upptäckte av en slump att Lillasyster verkar ha fått riktigt geniala gener.. Här har hon skapat en "härna" (stjärna, ja)

å här är min favorit, den jag tror kan dra in de stora pengarna, "nigeln" (snigel alltså).

Skönt, då kan jag ta och luta mig tillbaka. På med fluffiga tofflor och fram med pralinerna. Gott.

Upphittad & borta

vilket par... lömska tanten och gula fläcken...

men hon har flyttat härifrån, kommer aldrig mer tillbaka. Sorg och glädje. Mest glädje. Enbart glädje.

Och med tanke på mitt senaste telefonsamtal, så verkar hon ha blivit emottagen med öppna armar. Win-win.

God morgon små älsklingar...

kom så myser vi framför Julkalendern.... eller..va?

(jag är inte bara mamma, utan också helt inkompetent med teknikaliteter, vad kan felet vara den här gången?)

7 minuters kola!

0,5 dl kakao
80 margarin
1 dl sirap
2 dl socker

Blanda allt i en kastrull, mittemellan varmt.
När det har smält till en rinnande smet och börjat puttra.... ta tiden. Alltså 7 minuter.
Sen kan man välja att antingen skeda upp i knäckformar, eller hälla ut på baklplåtspapper. Skär i såfall i rutor och slå in dem i papper.
Klart!

Innan jag drar iväg...

Jag slängde ett öga på räknare. Besöksräknaren. Och den har ju tickat iväg över 7000. Jag vet att i den riktiga bloggvärlden är det vad en del har i besök per dag. Yttepytte alltså. Men ändå...

Och nu blev jag så sjukt nyfiken. Jag har skrivit förut att jag skriver för min egen skull, inte för någon annan som läser. Så detta inlägget strider ju lite mot det. Jag skäms.

Men jag tänker göra ett (enda) undantag...

Jag tänker inte fråga vilka ni är. Men, om ni vill, får ni gärna anonymt skriva varifrån ni sitter och läser...Jag misstänker nog att det är närmast sörjande, men det kan ju vara någon annan också...

Så, skriv in om ni vill. Och jag ska aldrig fråga igen. Om jag minns mitt löfte. Eller inte drabbas av storhetsvansinne.

Yttepytte. Pluttlite.

uppladdningsfrukost

käkar köttbullemacka. Rester från igår. Har en mängd olika ärenden, i olika delar av samhället. På en begränsad tid. Måste vara på tå. Och rätt klädd under dunjackan.
Mat för lillebror ca 10.00....
Hämta Lillasyster på dagis 11.15.... Så många grejer och så lite tid. Jag kommer att få ligga i som en räv (som pippi säger).

Någon som kommer tycka att det är toppen är kompisen på bilden. Den har inte varit med den senaste tiden. Alls. Jag har skyllt på att mina byxor har fel linning, så den räknar inte rätt... idag har jag alltså rätt byxor på mig.

jag säger inte att hon har rätt...

Men inte heller att hon har fel.... tavlan har Ninni Schulman gjort och bilden har jag googlat fram.... men jag ska nog kanske ta och börja handarbeta när jag blir stor. Finns med i planeringen. Har bara inte kommit dit ännu.

Ikväll var jag ensam hemma med de två minsta och av nån outgrundlig anledning tänkte jag att det skulle vara en lätt match att göra lite muffins, inför kalaset imorgon. Så slapp jag det stöket i morgon.... skulle ha tänkt lite till...
Lillasyster och Lillebror samarbetade bra måste jag säga. Jag sprang som ett skållat troll mellan blöjor, nappar, böcker, nallar, pyjamaser, spyhanddukar, lingonfrosting/glasyr, "så mycket bättre", datorn, toaletten, tandkräm, snuttefilt...

Plötsligt når mig lukten av rök.... och den iskalla känslan av att man har glömt nåt....

jamentacksåjättemycketsjälvklartärdetotalbrända!!! Jo, jag vet att jag glömde bort dem... MEN någon hade pillat på ugnen så den stod på dryga 250 grader....

Lillasyster 2 år!

här är hon, i morse.... helt lik sig. Trollunge-varning.

här är hon för ett par år sen, och helt olik sig.

Det är fascinerande, märkligt, härligt och ibland skrämmande att ha barn.

Skrämmande för att man har en nyfödd människa, ett rå-ämne, en oslipad perfekt liten diamant, i sina händer. Formbar och helt beroende av en själv. Vilket ansvar...

Fascinerande för att de är såna personligheter så tidigt. Nästan direkt. Hur kan det vara så?

Märkligt för att man själv inte alltid beter sig som man har tänkt, eller reagerar inte alltid som man planerat.

Och det är härligt, bara för att det är så härligt!

Grattis lilla syster! Du är älskad...

s.m.a.r.t.

Det här med kylan. Snön. Vinden.
Inte så att jag svskyr det. Men jag kan inte riktigt hantera det på ett bra sätt. Inte riktigt min grej.
Ena dagen bestämmer jag mig för att ta på mig många lager, lite tunnare. ISKALLT. Dålig idé. Jag var inte riktigt med på exakt hur kallt -10 grader känns i sidvind. I medvind. I motvind. Virvelvind.

Dagen efter, vis av upplevelsen igår, tar jag på mig ALLT och lite till. Polo, långkalsonger, dubbla sockar, thermobyxor, tjockaste dunjackan.. you name it... Fast nu är det ju lite mildare då... och det börjar bli svettigt på ryggen redan innan jag är halvvägs hemma. Små puffar av svettlukt kommer stötvis från jackan. Det luktar gammal svett. Detta har alltså hänt förr...ny och gammal svett blandas... yum.. stiligt. Charmigt. Presentabelt.

Note to self:
a) kolla väderleksrapporten. Innan.
b) slicka inte frimärken i -20 grader. Det blir inte bra.

discodags

Storebror ska på discokalas. Två tjejer i klassen som fyller år.

- Ska du dansa då kanske?

- Vet inte...

- Jo, men tänk vad mysigt, en tryckare...

- VA? Mäh, man fiser väl inte på disco heller!?....

Undras just om de behöver nån hjälp? Man kunde kanske stå i ett hörn (och rå-stirra) och hålla ordning på läsken (nyfiket glo)?...

värsta feta bantningstipset...

Som de flesta säkert redan vet, sitter det mesta av de viktrelaterade komplexen kring vikten, i huvudet....
Därför är det huvudet man ska lura....

Så, gör så här;

ta på dig långkalsonger, och ett par jeans över dem. Ha på dem minst en halv dag. Ta av jeansen. Och... voila!

Genast känns det som att man minskat en hel storlek!

(självupplevt, igår)