Ladies night

Ikväll, valborgsmässoafton, hade alla tjejer/kvinnor i församlingen en kväll tillsammans. För att fira det fantastiska systerskap vi har. God mat, kaffe, dessert, spabehandlingar, uppmuntrande ord, förbön.

Härligt. Och välbehövligt.

Fotbollskalas i söndags

Vi körde ett av våra sedvanliga kalas där vi kör ihop ett antal olika födelsedagsbarn på ett och samma kalas. Väry praktisch. Om ni frågar mig. Iallafall; inofficiellt var temat fotbollsutstyrsel...
Åh vilka kort jag har! Men inte kan lägga upp, för jag har inte frågat.

Å bara därför tänker jag inte städa ur bilen...

Det är den minsann inte värd, hrmpf.

Ser skönt ut

Men det är det inte. Jag stressar, svettas. Bilen startade inte, vilket man upptäcker precis när man lyckats spänna fast alla motsträviga små overallklädda barn... Åh lyckan man känner precis då..
Barnen i vagnen, småspringa till dagis. Har glömt rätt gossdjur och filt. Blä.

En liten vit lögn

Jag lovade mig själv att efter sista graviditeten skulle dessa utnötta, formlösa och säckiga mjukisbrallor slängas. Man kan väl säga att jag ljög. Lurades lite.

Top notch

När vi ska ha kalas försöker vi tänka lite extra på de små detaljerna. De som gör det där lilla extra för besökarna. Även toaletterna stylas.

Vårt allra finaste. Creme de la crème.

Husdjur

Det kommer ju upp lite nu och då, tjatet om att få husdjur, främst hund.
Tyvärr är jag lite tråkigt lagd och ser inte de fina stora ögonen, de mjuka tassarna eller fluffiga pälsen. Jag ser tidiga morgonpromenader i november, fixa hundvakt, söndertuggade skor, och hår över hela huset.

Å förresten har vi ju mig. Jag både skäller och fäller..

Fredagsmiddag

Lagas lämpligast;
a) av någon annan
b) iförd tiara

Fin utsikt på jobbet

Jag har utsikt emot en korrugerad blå plåt. Några övergivna risiga buskar Men kikar jag på anslagstavlan istället, så är det inte så illa ändå

När det krisar

Ingen kan anklaga oss för att vara snobbiga. Eller ha god smak kanske. Eller karaktär. Heller.

Eller svårflörtad ...

Han var väl en fullt funktionell seende människa. Helt enkelt.

När man har folk på besök...

Som bekant blir man ganska fort hemmablind. Vi hade gäster igår kväll, varav en aldrig varit här tidigare.

"vad håller era grannar på med?"
"vad menar du?"
"ska de starta soptipp?"

Han var lite svårflörtad, kan man väl säga..

Fräscht

Sitter här med otvättat nackhår. Eller budgettvättat. Schampot räckte bara till halva huvudet... Känslan i det...

Världsklass

Sagt i morse "alltså jag tar ju bort den sen"....

Kl 16.29 har sen fortfarande inte inträffat. Så förvånande.

Vad gör man inte?

För att pigga upp sig en regngrå måndagmorgon...

Man vet att man är gammal, del 127

Ikväll har jag sett ett kulturprogram, en intervju med författaren Linda Skugge. Sen en dokumentär om planeten Pluto. Sen somnade jag.

Fredagsmys

När vi var i Danmark åt vi på en restaurang som hette california. Jag valde steak sandwich. Riktigt smarrigt, nybakt bröd, fräsch sallad, oxfilé som smälte i munnen. Lite så. Det var det jag siktade på, när jag ville skippa tacos ikväll. Nådde väl inte riktigt ända fram; brödet var stenhårt, har skrapsår i gommen, salladen var mest ruccola som jag tycker smakar beskt. Köttet blev fläskfilé, som inte riktigt ville smälta. Men annars så.

en god gärning

Den här bloggposten gör nämligen inte bara fler människor uppmärksamma på UNICEF och deras viktiga arbete för barn. Den gör dessutom att 95 barn vaccineras mot stelkramp runt om i världen. Hur då? Jo, för att om jag skriver om detta lovar Apoteket Hjärtat att skänka vaccinet.

Som sagt, enkelt och bra. Apoteket Hjärtat bygger sitt varumärke och barnen får vaccin.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 st stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj



Read more: http://www.hejaabbe.com/#ixzz1sZ1wK5ea

Detta har jag helt enkelt kopierat från "Heja Abbe", för jag a) tyckte kampanjen var bra b) är lat

Jag är en enkel människa

Jag uppskattar de små sakerna i vardagen. Som att man sätter på kapsylen igen. När jag lite fint har påpekat det 38 gånger.

Men så mysigt

Det är tydligen SM-final i hockey. Min viktigaste iakttagelse är att allt godis från Danmarksbåten redan är slut!? Ska detta genomlidas utan nåt att tröstäta? Men åh...

Ja, eftersom jag vabbar...

... Har jag tid med skitinlägg idag. Flera stycken. Imorgon drunknar jag i tvätt och självömkan igen. Mest troligt.
Kolla den här. Jag vet inte varför men jag är barnsligt road av skrivfel, och när folk slår sig i "Americas funniest homevideos".

Vabbar

Det är inte bara negativt att vara den som är hemma och vabbar. Säg hej till min frukost!

När man inte vet vad inlägget ska ha för rubrik..

Det fanns flera alternativ;
- När man velar
- Ny teknik, nya tider
- Ambivalens
Och därför blev det inget av dem.
Jag har lite svårt att bestämma mig. Svårt att få till en stabil paus. Paus från bloggandet. Det har ju droppat in ett och annat inlägg. men inte så många att man kan säga att jag är igång. Men inte så få heller, att man kan säga att det blev nån paus på riktigt.

Utan att vilja låta alltför pretto, så fungerar jag så att jag gärna vill känna att det jag gör, blir bra gjort. Oavsett vad. Annars vill jag inte göra det alls. (Därför har jag inte börjat åka snowboard, eller har speciellt mycket växter med blommor på). Förmodligen inte den enda på planeten, jag vet. Men iallafall. Ska jag ha en blogg, vill jag att den ska vara bra, dvs att det ska komma inlägg regelbundet och någorlunda genomtänkta. Och inte bara "hej, kolla mina nya jeans"... "idag är jag förkyld"...Så har jag tänkt.
Och när heltidsjobb, barn med fritidsintressen, sjukdom, frånvaro av egenträning, alltid sist i kön till datorn, dammråttor, en astronomisk hög med tvätt alldeles tog musten ur mig så att jag inte ens hann att tänka en enda egen tanke, då ville jag sluta skriva. För jag tyckte inte att det blev nåt bra.

Jag vet inte varför jag satt den nivån för mig själv, det är verkligen onödigt. Det är ju inte så att jag är nån slags über-människa. Tvärtom, hehe.

Så!
Med ny teknik, dvs ny telefon för min del, kan jag slänga in ett inlägg lite närsomhelst. Jag är så att säga först i kön. Iallafall oftast(man kan tycka att jag alltid skulle vara först i kön till min egen telefon?).
Och med lite personligutvecklingssjälvrannsakan har jag dessutom bstämt att skit-inlägg är helt ok. Sen att det inte blir nåt Nobel-pris av det, vem bryr sig?
Och hur frekvent det blir, är det inte heller nån som vet. Och jag har bestämt mig för att det är oviktigt.

Ja, då har jag fått prata av mig lite.

Säger en bild mer än tusen ord?

Vi var i fredrikshavn i helgen, åkte över med båt och bodde på badhotellet. Som ni ser.

Å tacos var det jag menade

Cp stavningskontroll

Det är som det är

Igår kväll kändes det finfint, lätt i kroppen och pigg i huvudet. Snart var den korta veckan slut. Allt var bara faaaantastisk och underbart, om vartannat.
Idag är jag som en nyklubbad säl...Vad hände liksom?
Vi äter en högst exotisk fredagsmiddag; taxis. Äntligen. Lilleman äter LCHF. Bara ost. Vem orkar bry sig om sånt, en fredagströttkväll? Inte jag.

Sköna söndag

Jag gillar söndagar. Och nu har vi haft flera långa härliga söndagar i rad.

Gud finns

Jag har bytt min fullt fungerande mobil till en annan, en IPhone. Och testar blogg-appendix, fastän jag ju slutat.intelligensen i det.