Tack å hej hörrni!

Jag pausar igen. Jamen jag vet, det är skittradigt att jag upprepar mig och sen kanske dessutom inte ens själv bryr mig om vad jag nu skriver utan kanske skriver ändå.
För det ju liksom hänt förut. Flera gånger.

Jag har för mycket jobb. För många barn. För mycket annat jag måste styra med. Jag har lika många knasiga funderingar om allt möjligt dom tidigare. Men när jag väl tar mig tid att sätta mig..har de skingrats.

Så mitt sista inlägg för nu blir detta tips; lägg inte nykokt mannagrynsgröt på armen. Det blir sällan bra. Lite som detta kortet. Och de flesta andra som har hamnat här.

Nu kör jag lite Instagram istället, om ni mot all förmodan skulle undra vad jag håller på med. Där heter jag norgrensvensson.

Vi hörs! Kram..

Söndagskväll

Nu knyter vi ihop den här helgen... Ibland hinner man ingenting, ibland får man gjort litegrann och ibland får man till det ordentligt. Den här helgen har varit helt ok... Vi har både hunnit med att göra ingenting och att bocka av grejor från listor. Och det gillar ju jag. Listor. Och att bocka av dem.

Lördagen drog hela familjen iväg för att fixa med lite kläder till ett kommande decemberbröllop och lite födelsedagspresenter och julklappar. Lyckades relativt bra, med tanke på förutsättningarna. Alla tyckte väl inte att det var så lattjo precis hela tiden. Om man säger så. Men det är kanske alltid lite utav en "chansning" med familjemedlemmarna under 1 meter.
Såg en fin bil på parkeringen.

Idag blev jag kuppad att vara med på en inomhusträning i fotboll. Jag var nervös på riktigt. Sådär så att man måste springa på toan i ett kör. Det var faktiskt 12 dryga år sedan sist...om man inte räknar den där gången när storebror sprang ner mig och sabbade mitt knä (hela 6 år var den lille rackaren). Dr var så kul! Åh jobbigt. Nu kommer jag ju vilja göra det igen. Fördärvat!

Å slutligen fick vi till ett bullbak också. Några frös vi in och resten åt vi (och jag) upp.

Just det, har flängt upp några julgardiner till. Så nu kan det strax få bli advent. Hittade också ett gammalt favoritcitat, värt att visa igen.

Hur man gör sig själv arvslös

Alla i familjen är långa och slanka. Utom en. Sin dyra mor har hon ritat i mitten där. Väl synligt.

Framtiden säkrad

Gott. Luta sig tillbaka. Kunna resa jorden runt och hälsa på sonen som jobbar som välbetald fotograf. Säkert.

Man måste ju få drömma lite. Han måste ju inte nödvändigtvis ha ärvt mina estetiska talanger.

Ännu mer nostalgi

Jo, det är möjligt, nu kommer ännu lite mer nostalgi. Min allra bästa barnbok. Som jag minns det.

Fina grejor. Och nu är den Lillemans favvo också.

Fars dag

Firat i lyx och överdåd. Den guldpläterade smörgåsgrillen de luxe fick inte plats på nåt foto.

Lite så jobbar vi.

Självklart

- meeen mamma! Den ska stå där!!
- huh?
- den bor där!
- ok, inte inne på ditt rum då?
- nä, där.

Punkt. Ja men då så.

Dagen i bilder

Ja vad ska jag säga? Så här ser dagarna ut litegrann.
Funderingar på nya jobbskor. Blandat med att dammsugarpåsarna visst är slut, som alltid lika otajmat.
Barnen lånar iPhonen och gör små mästerverk.
Och är små mästerverk.

Lite så.

Möjligen ett I-landsbekymmer

Ingen kan anklaga mig för att porslinshy. Eller liknande uttryck som betyder att hyn är jämn i färg och yta. Typ.
Är det inte små finnar/kvisslor/pormaskar som jag förtvivlat försökt pilla eller trycka livet ur så är det gamla hederliga leverfläckar. Helst såna som det växer svarta hår ur. En parentes det sista där.
Inte heller har jag riktigt hunnit orka sköta om den. Den har fått sköta sig själv, lämnat den lite vind för våg.

Fast nu har jag inhandlat lite grejor. Ja, inte kan det bli sämre iallafall. Och själva känslan att man lagt några kronor på sig själv, och inte bara köpt kläder och grejor till barnen, den är fin. Finfin.

Apropå utseende.

www.ladydahmer.alltforforaldrar.se

Ja, hon kan vara lite mycket, men skit i det nu, ibland har hon en poäng i det hon skriver.

Mer nostalgi

Ännu ett gammalt album där nästan varje låt är grym...

Också en skiva som egentligen var mammas...